Tvättstugan

- Hej, Fru Fransson lever idag. Ville bara meddela det.

- Ok... Hur lever du livet idag då?

Det är ganska ensamt, brist på sociala möten.
Jag är trött. Även idag tar smärtan all min kraft.
Men ändå så var det annorlunda idag. I går kväll dök mitt "jävla anamma" upp mitt i all frustration och förtvivlan.
 "I morgon ska jag klara av Tvättstugan!"
Och det gjorde jag. Det var flera veckor sedan sist och det har tyngt mig. Skapat känslor av skuld och av att vara värdelös. Att inte kunna vara till någon nytta. Men idag var det annorlunda. En beslutsamhet som i min hjärna argumenterade med knivsmärtorna i mage och rygg, som ifrågasatte
: -Vad kan hända?
 - Vad är det värsta som kan hända?
 Du har redan ont. Kommer du att svimma? Gå sakta, ta det lugnt och försiktigt. Bär inte allt på en gång.
Detta var i morse och nu sitter jag här, fortfarande ensam men tvätten är struken, vikt och inlagd i skåp och garderober. Sängarna är bäddade med rena lakan.
Och jag är inte värdelös idag.
I dag levde jag och var till nytta.