En helg i huset där jag växte upp

Att återvända till en plats, ett hus och min familj... Gruvorten där allting är sig likt och förväntas att vara som då, men som också är en stad i förändring. De äldre blir äldre och de medelålders blir rundare, men vi vill alla busa med 2-åringen som är yngst. Han är bästa lyckopillret för oss alla!
Svägerskans mage växer. Är det Ylva? Är det Ruben? Mitt hjärta vet att vem det än är, så kommer snart en alldeles ny person som jag får älska med hela mitt Fastershjärta...

Lördagmorgonens toabesök sätter hjärtat i halsgropen. Det svider och är blodblandat. En tung suck blir min första reaktion. Det här måste jag söka läkare för genast i dag... Avvaktar att berätta för min gamle Far tills Sjukvårdsrådgivningen har gett mig en tid på Primärvårdsjouren, som passande är placerat innanför Akutmottagningen.
Min Far blir lätt oroad av snabba kast och förändringar. Han var en stark och drivande man, som nu lever med andra förutsättningar som strokedrabbad. Tjurskallen tar honom långt, men är ibland tung att bära. Där är vi lika min Far och jag...
Doktorn skriver recept på penicillin, och jag tackar Gud för att denna nytillkomna åkomma är enkel att bota.

Resterande timmar av lördagen ägnas åt att med min Brorson på 2 år busa, skratta, bygga tågbana, jaga runt köksbordet och till sist dansa till Sean Banan. Sen var Fasters krafter slut, men hjärtat var välfyllt!

Nu sitter vi på tåget söderut..

- Morfar, vi ses till jul! säger min 8-åring glatt.
- Varför får vi så mycket fikabröd och kakor hela tiden? undrar 10-åringen lillgammalt...

Fru Fransson funderar på livets svårigheter och glädjeämnen, medans saknaden efter Herr Fransson växer sig starkare. Om några timmar är vi hemma igen...