Herr Fransson är så trött så trött. En sådan där trötthet som inte går att vila bort eller sova i kapp.
Efter varje arbetsdag är han ännu tröttare. I bland har han ont i bröstet. I bland tar det timmar innan han möter min blick.
När han kommer hem tar han skydd i en osynlig bubbla. Mitt i vårt hem, bredvid mig i soffan och vid matbordet behöver han ensamheten och tystnaden för att orka.
Och ja, han får hjälp sedan ett år tillbaka.
Varannan vecka är vi fyra i familjen. 3 blåvalar och Herr Fransson.
Varannan vecka är vi två i familjen. 1 blåval och Herr Fransson.
Jag räcker inte till. Är inte vad jag var förrut. Som Hosanna skriver: saknar mig själv som stark, engagerad och vetgirig...
Nu känner jag mig som en blåval, hopplöst strandad. Eller som en elefant, hopplöst klumpig, otymplig och mest i vägen.
Det låter svårt. Men ändå 2. 2 är bra.
SvaraRaderaLåter tufft. En trötthet som inte går att vila bort är inte att leka med. Doftar utbrändhet långt hit. Det onda i bröstet behöver kollas upp.
SvaraRaderaInte roligt att känna sig som en blåval i en soffa. Trist sits för dig.
Sorgligt när det blir så ... Att man inte har den glädje och energi som behövs i livet ... Skönt att ni har varandra i alla fall ... Kärlek och ljus till er. Och massa energi.
SvaraRaderaStor luciakram från Lina
2 är bra, klart mycket bättre än 1 eller 0. Kram <3
SvaraRadera