Bosse undrade om jag hade cyklat vilse på motionscykeln...
Nja, nej...
Fru Fransson tränar, lever och lär. Det var bara blogglusten som försvann...
Det var enklare att umgås med Instagram och Facebook.
Påsken kom och gick, men inte utan att sätta spår... Fru Fransson satte ner foten. Tog ett obekvämt beslut som för alltid kommer att vara fullt av respekt för mig själv. Vi kommer inte att bo hos min Far och hans Sambo mer... Påsken 2013 var sista gången. Nu gäller självrespekt.
Träningen rullar på med lust, längtan, smärta och framsteg. 3 - 4 dagar i veckan. Sjukgymnasten ger beröm och använder ord som stabil och trygg, och Fru Fransson klappar sig själv på axeln.
Och sen var det ju det här med framfallet...
I bland är Herr Fransson så rolig att skrattattackerna skenar, men alla skämt är inte rumsrena... Men det är med stolthet som Framfallet numera går under namnet "Det lilla fartguppet" . Som ni förstår fortsätter vi att koppla ihop oss under täcket, det gäller bara att anpassa "farten"!
Snart kommer en bebis i dalarna och Fru Fransson blir faster för andra gången. Längtan och nyfikenheten är stor, och här hemma väntar en t-shirt med texten "Storebror" som ska levereras till Lill-killen på 2 år. Och till hösten kommer en bebis i Västergötland! Då kan vi starta en fan-club: "Faster Franssons Trio"
Västgöta-bebisen är beräknad till Fru Fs 38-års dag, tänk så härligt om det blir en födelsedagskompis?
Nehej, Nu är det dags att ta tag i brödbaket! Eller snarare klet-ihop-limpan som bakas med bikarbonat i matberedaren... Det man inte har i musklerna får man ha i maskinparken!
Jag känner mig som ensam "tupp-pappa" här i den virtuella världen. Först oroade jag mig för Fru Venus, sedan Fru Fransson. Nu är det bara Shamrock kvar. Hon har säkert satt i sig hela godisskålen och har ont i magen. I så fall får hon skylla sig själv. För hon bjöd inte. :)
SvaraRaderaSjälvrespekt är viktigt.
Hoppas det går bra med bebis. Jag blev morbror när jag var tolv år. Inget jag skröt om i skolan. Jag kände mig som Pelle i Saltkråkan.