torsdag 2 oktober 2014

Ingenting är trasigt.

Tung, trött och ointresserad.
Mitt liv är ointressant.
Kroppen är tung fastän jag har sovit sovit och sovit hela natten och sen hela förmiddagen.
Musklerna är ömma som blåmärken men där syns inga blåmärken.
Lederna är stela som rostiga gångjärn så jag går som en gammal stel gumma, men jag är bara 39 år.

Allt gör ont, men ingenting är trasigt.
Ingenting är intressant.
Jag har tappat bort lusten.

Ingen yoga.
Avbokad klipptid.
Hungrig och illamående.
Trött och rastlös.

8 kommentarer:

  1. Jäkla skitliv ibland! Kram och hoppas det känns bättre snart <3

    SvaraRadera
  2. Det låter inget vidare. Hoppas du kan hitta den igen. Kram.

    SvaraRadera
  3. Jag har ett ord för detta...Tillvaro..inte liv, tillvaro...befinner mig också där. Pest är ordet för det.
    kramar om och hoppas morgondagen är ett snäpp lättare <3

    SvaraRadera
  4. Nä, nu vill jag komma och spela buskis för dig. Kram, vännen!

    SvaraRadera
  5. Hoppas det känns något bättre idag. De jobbiga dagarna är blä men försök hitta något som motiverar och bygger upp.
    För just du är en fantastisk människa som är viktig för väldigt många.
    Kämpa på!

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det låter som om själen är lite trasig. Ta hand om dig!!

    SvaraRadera
  7. Kram till dig! Jag ser här ovan att det i varje fall känns litet bättre nu. Och ja, kroniskt är ett jävla skitord. Man får sörja en förlorad hälsa.

    SvaraRadera