Det här med FODMAP. Ett lååångt inlägg.

FODMAP, en vetenskapligt framtagen
 diet för att bota IBS.

Nappade på ett erbjudande från Vårdcentralens Dietist om att gå en kurs i FODMAP. Har läst lite om det via Mag- och Tarmförbundet, och hört lite om det från en vän vars dotter har trista bekymmer med magen. Surfade in på ibsfri.se och förhoppningarna växte. Läste och begrundade...
Laktosfri är jag redan, och att lägga till glutenfri? Tja, då rimmar det ju med nikotinfri?
Jaha, man ska även vara alkoholfri? INTE DRICKA KAFFE? Hjälp!

Uteslut all lök, alla kål och ät inte äpplen, vattenmelon eller päron. Men vanligt socker går bra.
Nu börjar det bli både krångligt och konstigt. Hur kan äpple och päron vara dålig kost? Socker går bra??
Och chiafrön, funkar det?

Ja Ja... Jag tog ett djupt andetag, lugnade ner mig och plockade upp förväntningarna som hade trillat ner i källaren. Nu inväntar jag kursstarten och ser vad Dietisten har att komma med. Hon får förklara det här med äpplen och päron! Men jag plockade bort gluten, bytte morgongröten till en märklig frögröt, och ersatte äpple med hallon.

Efter tre dagar blev min mage platt!
Jag hoppade runt här hemma med uppdragen tröja och utstötte höga glädjetjut!
Kolla KOLLA!!!
Mama-jeansen plockades undan och förhoppningarna tog fart igen. Kan jag hoppas på att bli typ "frisk"? Åtminstone slippa IBS? Då kanske både huvudvärken och fibromyalgin lugnar sig också?

Samma vecka som kursen skulle börja, inledde jag nedtrappning av naproxen...
Huvudvärken stegrade, musklerna ömmade och magen ville inte vara sämre, så det var bara att återigen hoppa i mama-jeansen. J-la skitkropp.

Tappert stånkade jag iväg till Vårdcentralen med vidriga smärtor. Svor tyst för mig själv, kämpade med att hålla humöret uppe, men tårarna brände bakom mascaran. Vi var tio personer som blev välkomnade in ett konferensrum. Blandade åldrar men enbart en man, allt för att bekräfta statistiken. Efter en kort inledning fick vi presentera oss med namn och " berätta gärna lite om din mage?" Det kändes märkligt att få lyssna till de andras bekymmer om förstoppning, diareer och smärtor med kallsvettning. Obehagligt intimt. Men sedan ändrades mina tankar, känner ju igen varje symptom och kunde placera in hur långt de andra hade kommit i sina sjukdomar. Tänk så mycket magen kräver av vår ork? Och hur mycket vi lider i det tysta med våra skamliga bekymmer. Till slut inser jag tyvärr  också att alla de andra är normalt arbetsföra och har enbart diagnosen IBS.

Så hur lever livet för Fru Fransson så här en månad med kost utan FODMAP? 

Tja, inget mirakel har skett. Fibromyalgin har plågat mig med vidrig ledvärk i flera dagar och magen höll mig vaken från kl 01:30 i natt. Påminner mig om att Dietisten informerade att det kan ta två månader med strikt kost innan tarmen läker. Jag följer alla instruktioner, men fuskar med lite kaffe och vin, men har inga förhoppningar om att bli helt IBS-fri.  Tror att det är orimliga förväntningar med mina kombinerade diagnoser. 

Mina ledord, som står högst upp, är absolut sanna för mig: Det gäller att leva livet precis som det är. Att med acceptans fatta dagens taktpinne och med siktet inställt på det som är viktigt, leva livet just idag. Och just idag ska jag göra Yinyoga, shoppa klänningar till döttrarnas skolavslutningar och leta efter födelsedagspresent till min vapendragare Herr Fransson. Han drömmer om ett par vita linnebyxor... 

Och i morgon får jag hämta min motionscykel, det ska bli kul!

Tack för att just Du har läst detta långa inlägg!