Funderingar på Mors dag:
Min Mamma och min Mormor var aldrig sams. En svår relation kantad av fler komplikationer än jag har vetskap om.
Min Mamma och min Mormor var aldrig sams. En svår relation kantad av fler komplikationer än jag har vetskap om.
För två år sedan fick jag en ide'. Som enda dotter och enda flicke-barnbarn, så är det jag som har fått ärva de vigselringar som de bägge lämnade efter sig. Jag lät en guldsmed sätta ihop ringarna, Mormors i rött guld innanför Mammas i vitt guld
På Mammas ring sitter nio stycken urtjusiga diamanter. För mig får de symbolisera oss barn och barnbarn till Mamma: mina två bröder och jag och sedan en sten var för våra barn, Alma och Malin, Emil och Ylva, och till sist Oliver. Den sista stenen är inte riktigt född än, i min Svägerskas mage ligger en ny liten person på tillväxt tills oktober.
En vacker egenskap som både Mormor och Mamma hade, var ett stort hjärta fullt av omtanke för barn. Mormor var engagerad i Pingstkyrkan där hon under nästan 40 år stickade sockar och filtar som skickades till olika barnhem ute i världen. Mamma var dagmamma i många år och höll i folkdanskurser och simskolor. Det är så oändligt synd att vi i familjen, vi barn och barnbarn inte kunde få ta del av deras engagemang och omtanke.
Med min ring vill jag minnas deras goda egenskaper. Jag tittar på ringen där den sitter på mitt finger och tänker att livet är sannerligen inte enkelt. Vi måste ta hand om varandra, vara rädda om varandra och inte glömma att vi hör ihop. Min Mamma och min Mormor var aldrig sams, men i min ring har jag sammanfört dem ändå.
Vilken jätte fin idé du kom på!
SvaraRaderaOch ringen blev jätte vacker.
Det är tyvärr allt för vanligt att bråk förstör många familjerelationer. Verkligen jätte tråkigt!
Hoppas du går en mysig kväll med familjen! :)
Kram
Fint.
SvaraRaderaSjälv har jag en lite komplicerad relation till min mamma. Hon förlorade sin mamma när hon var 13 och jag tror det har satt sina spår. Trots allt umgås vi och jag försöker gjuta olja på vågorna, något som jag gjort i hela mitt liv när det gäller föräldrarna och som fick mig att hamna på sjukhus i unga år (fast ingen fattade).
Nu inser jag det svåra och komplicerade även om jag fortsätter att gjuta olja, jag kan inte ansvara för henne utan bara för mig själv och göra det bästa möjliga av det hela för att jag ska känna att jag gjorde allt jag kunde och vara stolt över det.
Det är fint av dig att tänka på det goda och det positiva, jag försöker göra likadant med min familj. Trots det där är jag en mycket lycklig människa och det är skönt, jag är tacksam för mitt liv och även om jag kommit till insikt sent i livet är det bättre än inte alls.
Det viktiga är att leva ett liv som jag själv vill och inte föra allt ont och ledsamt vidare till nästa generation.
Kärlek!
Så fint!
SvaraRaderaVad fint ♥
SvaraRaderaVad fint ♥
SvaraRadera