Vilar med ett leende...

Idyllen med fågelkvitter och vårsol! 

"Tjejhelg i Idyllen", så skrev Karolina på inbjudan.

Vi har pratat om högt och lågt, det som gör oss gott och det som gör oss ledsna och rädda.
Vi skrattade så tårarna rann och och magmusklerna krampade.

Jag hittade tillbaka till gemenskapen som tappades bort i skilsmässa och flytt, och en extra kraft höll mig uppe in till sena natten.

Men tillsammans tappade vi bort tiden, timmarna bara försvann. Frukosten kom inte fram förrns klockan 11, lunchen hann vi knappt med och plötsligt var klockan 18,30 och var grillning fortfarande en bra idé?

Visst var helgen oändligt mer intensiv än vad jag egentligen klarar av, men i mig finns nu en varm och tacksam glädje att kroppen faktiskt orkade.

Så i dag vilar jag med ett leende. Och skulle du försiktigt öppna min sovrumsdörr på glänt nu under eftermiddagen, så skulle du se att jag även sover med ett stort leende på läpparna...