Från källaren och fyra trappor upp till vinden

Projekt "Byta förråd" pågår hos oss just nu. Det stora förrådet som vi har hyrt extra ändå sedan vi flyttade hit, ska tömmas till förmån för vindsförrådet som redan ingår i hyran.  Både Avgående Maken och jag, kom ju från varsin villa, så det är ett ganska innehållsrikt förråd. Innehållsrikt både i matriell- och emotionell mening, men jag får hjälp. I går bar döttrarna och jag några omgångar, och på lördag kommer fd Maken ( döttrarnas far) och hjälper till med det som är för tungt för mig att bära.


Märker hur jag processar alla känslor som dyker upp från alla minnen som finns nerpackade. Mormors finporslin, skridskor i strl 35, Bratzdockor med gigantiska ögon, flytvästar för Max 20 kg och mammas folkdräkt från Tornedalen. Där finns också en låda som är till döttrarna. Fd Maken och jag packade ner vårt bröllopsfoto och andra viktiga minnen från vår tid tillsammans, i en speciell flyttkartong märkt med deras namn. Vi var så varsamma med det vi hade haft, det som var vårt var fortfarande viktigt och värdefullt och skulle sparas för framtiden. Inte slängas bort, trots att det var smärtsamt. Med Avgående Maken är det tvärtom, allt känns förstört, falskt och nästan vidrigt. Jag känner mig så grundligt lurad. Så utmanövrerad. Undrar om framtiden kan göra mig hel, om tiden kan göra bröllopsfotot vackert igen?


Tills dess bär vi flyttkartonger från källaren och fyra trappor upp till vinden.