tisdag 12 januari 2016

Jo, jag har en pratperson.

Visst har jag någon att prata med. Redan några dagar efter hans avgång tog jag kontakt med Diakonen i kyrkan. Det handlar om att ta ansvar om mitt eget mående, jag är ju redan i ett klent läge med tanke på mina fysiska utmaningar.


Diakonen Ninna utstrålar en enkel men oerhört genuin värme. Hon ger mig sina kloka öron, speglar och bekräftar mina känslor och vi tar alltid avsked med en lång och varm kram. Om vi ses sent på eftermiddagen kan det hända att hon är väldigt trött,  hon kan både gäspa och blinka med trötta ögon. Men det finns ju värre bekymmer, som mina barn och jag brukar säga. Ninna leder enkla meditationspass i kyrkan, så nästa vecka ska jag pröva på det.


Så jo, jag har en pratperson och henne släpper jag inte på länge.

5 kommentarer:

  1. Du vet om att du är helt grymt stark och fantastisk väl? Kram!

    SvaraRadera
  2. Det är så bra att du har henne och att du verkar ha hittat en pratperson som passar just dig.
    För övrigt tycker jag att du och jag snart måste vara kultur-och pratpersoner tillsammans. Kram.

    SvaraRadera
  3. Det är bra att ha någon som är klok i närheten. Att ta vara på det som är positivt är nödvändigt. Kram

    SvaraRadera